Forever Fiber Frälst

Jag pluggade mina två första år av grundutbildningen på Mittuniversitetet i Sundsvall och när jag började läsa tänkte jag mig en framtid som forskare inom läkemedel. Det var innan Studiebesöket. Eftersom Mittuniversitet redan på den tiden hade nära industrikontakt så blev det många studiebesök direkt det första studieåret. Ett av dem var på Ortviken och jag minns det som igår, skriver Sofia Reyier, forskare på Stora Enso Kvarnsveden i SPT:s gästblogg.

När vi fick se pappersmaskinen blev jag stående, stirrande. Jag trodde inte det var sant. Hur var det möjligt att träden som vi just hade sett transporterats in i fabriken, nu hade förvandlats till tunt, vitt, brett papper, som hölls ihop fast det färdades i fantastiska hastigheter över valsarna. Jag vred på huvudet och kastade en blick på min klasskompis Ylva, och mötte ett par ögon fulla av samma fascination. Sedan den dagen är jag helt fiberfrälst.

Att fibrer, de av naturen skapade så fantastiska små enheterna, kan klara sådana krafter, är fascination varje dag, jag vänjer mig aldrig. Med lägre och lägre ytvikter på våra tryckpapper blir varje fiber viktigare och viktigare. Att optimera den behandling fibrerna får för att klara av kraven på styrka, yta och struktur känns viktigt. Sannolikt kan denna optimering också spara elektrisk energi i processen, minst lika viktigt.

Nästa gång du läser en tidning eller ett magasin, dra (respektfullt givetvis) sönder en liten bit i kanten, håll upp pappret mot ljuset, titta en stund på fibrerna och låt dig fascineras du också. Visst är dom fina!